Tor 27 apr
Här kommer intervjun som utlovats tidigare på hemsidan.
Vår kasttränare Björn Blomberg har svarat på några frågor om sig själv och hur klubbens kastverksamhet ska utvecklas.

Hur ser din träningsfilosofi ut?
Min träningsfilosofi hämtar jag från träningslära och träningsvetenskap som är underlag till en metodik som ska vara individanpassad. Metodiken handlar om att kunna greppa individens utvecklingsbarhet. Med att gå metodiskt tillväga blir det struktur i träningen och denna struktur löper i sin tur ut i en strategi. Träningen måste ha sina mål och uppgifter. Jag ska finna ett mål för varje enskild individ och sedan så ser jag till att jag har uppgifter för att kunna uppnå dessa mål. Jag måste arbeta med individer utifrån deras egna förutsättningar. Med hjälp av träningsläran måste jag kunna få insikt i hur jag ska göra för att kunna utveckla individen framåt. Om den aktive t.ex. stannar av i sin resultatutveckling så måste jag titta på individens speciella särdrag och ta beslut över hur denna individ kan hjälpas vidare. Det är alltid viktigt att det råder en god personkemi och tillit mellan tränare och aktiv. Jag fascineras av att utveckla aktiva, för att se dem växa i idrottens kunskap och såväl som sociala individer. Idrott är en social företeelse och i idrottslig verksamhet sker en stark interaktion och samspel individer emellan som ger oss en social context, vilket ger en god laganda. Tränaren måste kunna variera träningen för att nå målet med den aktive och för att undvika tråkig och enformig träning, vilket kan leda till att den aktive lämnar friidrotten. Ett dilemma är idrottsskador vilket ger den aktive ett trött sinne. Det är viktigt att åldersanpassa träningen och att det råder en kontinuitet i träningsverksamheten. Jag brukar säga att man har 10 000 träningstimmar till sitt förfogande och det gäller att ta till vara på dem på bästa sätt!

Hur ser din tränarkarriär ut?
Min idrottsliga bakgrund beror på att min pappa gav mig inspiration och gjorde det genom att vi var hammarbyare. Han fick mig att söka upp Hammarby Friidrott och det blev min klubb i själ och hjärta. Mer seriöst idrottande började jag med i 14-årsåldern. Det Jag var en av deltagarna på en veckas sommarläger som Stockholms Idrottsförbund arrangerade. Det var fotboll, friidrott, orientering och många andra sporter. Ungefär samtidigt så var jag en av de fyra killarna som bildade Hässelby SK Friidrott. Under gymnasietiden jobbade jag med skolidrott. Under gymnasietiden gick jag en kurs för Gösta Holmér som distriktsinstruktör i friidrott. När jag var 22 år så började jag på GIH. Efter examen och ett år i Härnösand så kom jag tillbaka till Stockholm. Jag tränade då med Hammarby i 1 år som aktiv och var med i en seriematch. Gusti Laurell tyckte att jag hade kvalificationer för att vara landslagsledare så då blev jag ledare i Svenska landslaget i mångkamp. Jag arbetade även parallellt i Stockholms Friidrottsförbund i 3-4 år inom utbildningskommittén. Jag sökte tjänsten till nystartade Friidrottsgymnasiet i Falun och flyttade upp år 1980.
Jag har inte enbart varit kasttränare utan jag var även sprinttränare (för exempelvis Torbjörn Eriksson) och även varit medeldistanscoach. Jag har varit kasttränare de 20 senaste åren. Aktiva som jag har tränat är bland annat Linda-Marie Mårtensson, som tog 13 raka SM-guld i kula. Jag har även lagt grundstenen i träning för Katarina Eklöv (spjut), Marie Hilmersson (slägga), Mattias Jons (slägga) och Mats Olsson (Kula).
Vid pensionering 2012 så kontaktade jag Peter Wikström i Hammarby Friidrott. Jag kände Peter sedan min tid som kastansvarig på 1970-talet. Det var väl på kolstuben på Krillan som vår bekantskap först inleddes. Då var Peter aktiv och jag var ansvarig för junior- och ungdomslandslaget i mångkamp. Jag frågade Peter om det fanns plats i Hammarby Friidrotts organisation. Peter ringde upp mig och på den resan befinner vi oss. Sedan kom jag ned till Stockholm och påbörjade kastutvecklingen.

Hur planerar du att utveckla Hammarbys kastverksamhet?
Att ge barn och ungdomar möjligheten att prova på alla kastgrenar så de får friidrottens baskunskaper och möjlighet att utveckla sin förmåga i alla friidrottens grenar, vilket även inkluderar kastgrenarna. Att ha en resursperson i klubben som tänker kast och som då fungerar som ett dragplåster för kastare och som gör det intressant att träna som en kastare måste ligga i klubbens intresse. Ett exempel på detta är vår relativt nya kastartjej Sigrid Karlsson som kommer från Malmö och som blev intresserad av vår kastverksamhet.
Utan en kastkultur är det svårt att märkbart utveckla kastverksamheten. Min grupp består i nuläget av Sophie Kling, Sigrid Karlsson, Carl Krüsell-Berg, Hejla Rilegård, Oskar Sidenblad och Emily Berghäll. Dessutom får de som vill prova på kast gärna ansluta till våra träningar! Vi tränar två gånger i veckan i Sätrahallen/Enskede IP. Vi har dessutom på tränarsidan två stycken assisterande tränare i gruppen som är pålitliga och hjälpsamma i form av Magnus Berg och Lars-Göran Olsson. Jag har fått väldigt bra stöd av Peter W och Ingvar. Vi tänker likadant när det gäller kastgrenarnas position i klubben. Viktigt är som sagt att vi måste skapa en bättre kastkultur i klubben för att bli attraktiva för kastare. Vi måste även börja få fram fler kastare från våra egna led men det kommer att ta tid. Men vi kämpar på!

Fre 6 apr
Nu när inomhussäsongen går, eller för de flesta gått, mot sitt slut så kommer härmed en kort sammanfattning av det mest positiva som hänt på senior-, junior- och ungdomssidan i tre delar.
Idag presenteras härmed den sista ungdomsdelen!

Sandra Hentschel är en startsnabb kortsprinter som tränar i Team 288. Hon presterade som allra bäst när det gällde på IUSM, där hon tog brons på 60m och noterade 7,87, säsongens överlägset bästa tävling! I finalen hade Sandra en kanonstart och kan hon bygga på med acceleration och avslutning i loppen så kan hon förbättra sig rejält i
framtiden!

Carl Krüsell Berg har slagit flera klubbrekord under vintern i viktkastning. På IUSM fick han till det nuvarande rekordet som ligger på 14.05, vilket räckte till en femteplats.

Sebastian Hargeström tränar i Peter Wikströms mångkampsgrupp och är stabil i många grenar! Han var stark då han tog stavguld på IUSM med 3,67! Sebbe har även varit snabb på 60mh med noteringen 9,00 och på mångkamps-SM kom han på femte plats.

Marina Janhunen är en tjej med stor löpartalang och potential! Tyvärr så lade en skada käppar i hjulet för Marina under en stor del av inomhussäsongen men är nu tillbaka och det kommer bli väldigt intressant att följa henne under utomhussäsongen! Hon kom femma på 1000m på IUSM trots att hon endast tränat den sista veckan inför mästerskapet efter ett antal veckors frånvaro från träningen pga. skadan.

Frank Förnestig är en annan kille med mångkampsinriktning som överraskande tog ett brons på IUSM i Malmö i stavhopp med ett hopp på 3,19.  Annars är det längdhopp som varit Franks bästa gren under vintern där han noterat 5,70.

Efe Agbonkhese har haft en finfin säsong! Det blev silver på USM i tresteg och har under säsongen hoppat 11,32. I längdhopp har hon slagit till med ett hopp på imponerande 5,47 som också var klubbrekord i F15-klassen! Längdhoppsresultatet innebär att Efe är på delad sjundeplats på topp 10 listan över klubbens bästa kvinnliga längdhoppare någonsin. Hon ligger på åttonde plats i motsvarande lista i tresteg. Efe har också sprungit snabbt på 60m och sprängt dröm-8 med tiden 7,98!

Ylva Jakobsson har haft lite skadeproblem i höst men har tagit sig tillbaka till tävlingsbanan och slagit personligt rekord i sin paradgren 60mh med 9,29. Hon har också slagit personligt rekord på 60m utan häckar med 8,25 och i kula med 10,58.

Pernilla Hansson är en tjej med mångkampsinriktning som har en hög nivå i många grenar. Hon tog brons på IUSM i tresteg med nytt personligt rekord 11,22! Resultatet innebär att Pernilla är klubbens nionde bästa kvinnliga trestegshoppare någonsin! ”Pillan” har också blivit snabbare under vintern och förbättrat sig i 60m (8,18), 60mh, (9,42), kula (10,12) och längdhopp (5,05).

Linnéa Palmerstedt är en av klubbens duktiga stavhoppare. Hon har slagit personligt rekord under vintern med noteringen 2,93. Med resultatet går Linnéa in på en nionde plats bland klubbens bästa damer i stavhopp någonsin!

Grete Ahlberg tog brons i viktkastning på IUSM och noterade som bäst under säsongen 14,07. Hon noterade även klubbrekordet 11,63 i kula. Grete har en mycket god teknisk känsla. Om Grete har viljan så har hon en stor potential att bli en väldigt duktig kastare i framtiden.

Timothy Olsson tog trestegssilver på IUSM då han fick till 12,67 i sista hoppet! Timothy har visat sig mångsidig och stabil under vintern då han även bl.a. sprungit på 9,15 på 60mh, 24,81 på 200m och hoppat 5,66 i längd. Han kom även sexa på mångkamps-SM.

Emily Berghäll tog ett härligt guld i viktkastning på IUSM och noterade som bäst under säsongen resultatet 14,37! Emily är stark, har en mycket god rotationsförmåga och spås bli en duktig släggkastare!

Christoffer Ahl är en talangfull och ambitiös medeldistanslöpare med en stor vilja. Han tog brons på IUSM på 1000m och har under säsongen noterat 2.46,69. Om Christoffer kan förbättra sin löpekonomi så har han möjlighet att förbättra sig mycket i sin löpning.

Josefin Herstedt som slagit klubbrekord i stavhopp under vintern fortsatte att slå klubbrekordet två gånger om på IUSM. 3,19 blev det som bäst under tävlingen (och säsongen) vilket räckte till en fjärdeplats. Resultatet innebär också att Josefin är sjätte bästa kvinna någonsin i klubben i stavhopp!

Rosanna Cianelli har tyvärr haft en del skadeproblem men har trots det gjort bra ifrån sig på tävlingsbanan under vintern. Hon har slagit klubbrekord i F14 höjdhopp med 1,58 och har även sedan tangerat rekordet och visat upp en stabil nivå. Med noteringen ligger hon på delad niondeplats på topp 10 bästa damer i grenen någonsin!

Greta Deltin är endast 13 år gammal men har trots sin ringa ålder visat stor talang! Hon har satt dubbla klubbrekord under säsongen på 60m och 200m. Supersnabba Greta noterade imponerande 8,16 och 26,57 i sina grenar vilket är otroligt snabba tider!

Tor 4 apr
Det finns gott om unga stavhoppstalanger i klubben! Vår stavhoppstränare Lars-Christer Bergman berättar om hur han
tränar sina adepter och spår dem en framgångsrik framtid!

Hur ser din träningsgrupp ut?
Den rena stavgruppen består av Madeleine Rossi, Kristina Ulitina, Isa Diamant, Josefin Herstedt, Linnéa Palmerstedt, Matilda Sjöholm och Ella Strömfelt. Sedan så ansluter ofta aktiva från Peter Wikströms mångkampsgrupp som vill ta tillfället att träna stavhopp. Även Tomas Avebäcks duktiga hoppare Anton Hördell kör med mig och har någonting på gång. Även mångkamparen Oskar Sidenbladh ansluter ofta till stavgruppen.

Hur ser din träningsfilosofi ut?
Min träningsfilosofi är att jobba hårt och intensivt. Det får inte bli långt och segdraget. T.ex. så gillar jag att lägga in väldigt snabba lopp (t.ex. 2x150m) i träningen efter teknikpassen i stavhopp. Jag förespråkar inte många långa lopp då steget till slut blir kortare i dessa lopp. Detta vill vi undvika. Om vi vill åt konditionsträning så blir det istället distansträning. Det är mycket lek i träningen framtill 17-18 års ålder. Viktigt är att fokusera på teknik och skolning så som hoppskolning och löpskolning. Man måste uppmärksamma de individer som utövar andra idrotter så man inte övertbelastar dem. De styr man in på grenspecifik träning istället. Alla bör lära sig löpa häck, gärna med båda benen. Detta eftersom det är en enormt bra träning. Man lär sig avståndsbedömning; man lär sig anpassa sig. Detta är guld eftersom det krävs en viss anpassning i många teknikgrenar. Hoppstyrka är viktigt eftersom man aldrig kommer kunna omsätta snabbheten till hopp om inte denna träning bedrivs. Det finns mycket tid till att förbättra sig i stavhopp men det viktigaste är att man har en bra grund att bygga på och att man tekniskt har kunnandet för att kunna ta fördel av sin snabbhet för att hoppa höga stavhopp.

Hur ska Hammarby Friidrott bli framstående i stavhopp?
Det är lite så och så med träningsviljan hos mina yngre adepter (de födda 1998-1999) så jag försöker hjälpa dem att hitta den. Nu efter IUSM i Malmö där många lyckades otroligt bra så hoppas vi på att många ungdomar har blivit inspirerade och fått motivationen att komma ner på träningarna. Det är ju mycket som händer i just den här åldern! Men någonting som borde motivera dem är att Sverige rent internationellt faktiskt är ett av världens bästa länder när det gäller stavhoppsresultat för tjejer födda år 1998!
Det är många aktiva som håller på med andra idrotter och sysslor så det är en av anledningarna varför de flesta inte är nere på varje träningspass. Det är bra att hålla på med andra idrotter då detta ger en bra grund men snart så kommer de behöva välja idrott och då hoppas jag att de väljer friidrotten och stavhopp! Kommer de på varje träning så tror jag att de kommer kunna gå riktigt långt som stavhoppare! Om mina adepter kommer ner regelbundet på träningarna med god träningsvilja så lovar jag att fortsätta som tränare i minst tio år till!
De tjejer som följt sin träning med mig sedan vi gjorde specifik grengruppsindelning i höst har det gått mycket bra för. Josefin Herstedt, Matilda Sjöholm och Linnéa Palmerstedt har samtliga slagit personliga rekord! Dessa tjejer hade under utomhussäsongen tillsammans ett snittresultat på 2,45. Under inomhussäsongen ligger snittet på fantastiska 3,00! På IUSM hade vi 6 stycken tjejer bland de 11 bästa i F15-klassen! Sebastian Hargeström som tog guld på IUSM tillhör Peter Wikströms mångkampsgrupp men kör specifik stavhoppsträning med mig två gånger i veckan. Kristina Ulitina har nu tränat i drygt ett år efter att inte ha tränat i princip överhuvudtaget på två och ett halvt år och det börjar se mycket bättre ut! Det finns mer att hämta!

Hur ser framtiden ut för våra lovande ungdomar?
”Sebbe” kan förhoppningsvis hoppa en bit över 4 meter i sommar! Mångkampsinriktade Frank Förnestig som endast har hoppat en fem, sex gånger i vinter och som tog brons på IUSM kan bli hur bra som helst! Jag tror många av våra stavhoppande aktiva kommer kunna gå väldigt långt så länge de har viljan och motivationen! Vi har även hoppare som inte hoppat så mycket ännu och befunnit sig i skuggan och kanske bara varit nere och hoppat någon enstaka gång på träning, men aldrig tävlat. Dessa hoppare kan verkligen överraska! För att ta ett exempel så hoppade Josefin Herstedt 2,20 tidigare men bestämde sig i höst för att inrikta sig på stavhopp. Resultatet blev 3,19, alltså nästan personligt rekord med en meter, och en hedrande fjärdeplats på IUSM!
Bland 1999:orna finns det också aktiva som kan gå långt. De har bara kört lite försiktigt med mig än så länge men har potential. De som hoppat högst är Maja Lundmark och Isabella Engström men även Rosanna Cianelli har börjat hoppa högt nu efter att endast ha hoppat några enstaka tävlingar. Bland 2001:orna finns det mycket potential. De har tränat lite ”mjukare” stavhopp, vilket innebär hopp med lite långsammare fart och kortare ansats. Detta har tränats med Petra Kapell. Ett mål som jag har satt upp för 98-tjejerna i gruppen är att de tillsammans (de sex bästa tjejerna) ska uppnå ett snittresultat på 3.00, vilket är klubbrekordet utomhus för F15-klassen.

Hur ser träningen ut just nu?
Just nu blir det stavhoppsträning två gånger i veckan och det landar väl runt en 40 stycken hopp per person per vecka. När det gäller antal hopp så får man öka detta successivt långsamt och försiktigt. Målet när de är specialiserade och fullvuxna är att de ska kunna träna upp emot 100 stycken hopp per vecka. Detta kan låta mycket men med hopp menar jag olika hoppmoment. Stavisättningen räknas också som ett hopp. Vi tränar olika långa stegs ansatser där vi enbart tränar på den första, andra och tredje fasen av ett stavhopp.

Hur blir man en duktig stavhoppare?
För att få en bra uppfattning om vad man kan förbättra som stavhoppare så måste full fart sättas in så man kan se vilka brister och tekniska fel som föreligger. Jag jobbar mycket med kroppsposition. Bröstet ska vara lite framför höften som ska vara lite framför upphoppsfoten. Armarna är också viktiga men de kan man lära sig att räta ut med tiden. Snabbhet, styrka i hela kroppen, känsla och timing för grenen är viktiga egenskaper för att bli en duktig stavhoppare. Det måste också finnas en bestämdhet, att man inte tvekar! Känsla och teknik kommer med tiden, man lär sig så småningom. Det kan ta ett tag innan man uppnår detta och innan man kommer ihåg alla delar av sina hopp. Det sker successivt och kan ta upp till tre år men det är självklart olika för olika individer. Det finns inga genvägar. Om man vill bli bra på stavhopp så måste man naturligtvis också även träna stavhopp! Den person som kan variera mest vinner är min åsikt. Man måste som stavhoppare kunna tackla alla förutsättningar som väder och vind. Är det sned motvind så måste man kunna ta sig igenom en tävling på styrka. Man kan inte hoppa likadant jämnt utan man måste ibland vid svåra förhållanden komma in lägre i upphoppet för att kunna klara en höjd. Man måste även göra träningen till en utmaning. Om man gör det svårare på träning så kan man förbereda de aktiva på svåra situationer på tävling. Vi hoppar ibland utan spikskor, använder oss av lite långsammare fart, kortare ansats osv. för att göra de aktiva redo för potentiella verkliga förhållanden.