Tis 30 sep
Klubbens stavhoppstränare Lars-Christer "Larran" Bergman har sammanfattat säsongen för sina stavhoppare.
Den här säsongen har varit blandad. Vi har inte haft tur, olyckorna har kommit en efter en. Äh, det här är ju idrott, så lite skavanker ingår ju. Vi reser oss! På seniorsidan har vi haft Jonathan Eklund och Kristina Ulitina igång. Jonathan som delvis haft Toby Stevenson som coach har lärt sig lite nytt. Han har haft en bra säsong, trots skadekänning i rygg och baksida av lår.  4,86 blev det som bäst, nytt pers, dessutom en 11:e-plats på SM i Umeå. Kristina har brottats med en efterhängsen hälskada från innesäsongen. Hon har dessutom fått ett bra jobb (äntligen)  som hon gått in för. Trots det blev det 3,60 i år, endast en centimeter från Sverigeperset tillika klubbrekord före den här säsongen. På ungdomssidan började Martin Forsberg om med stav efter tio månaders frånvaro/rehab p.g.a. en ljumskskada. Efter bara två månaders träning blev han åtta på USM i P15 med 3,23 vilket är en förbättring med en halvmeter sedan förra året. Bra jobbat Martin.
Maja Lundmark trampade på en stafettpinne i slutet på maj, då fick hon en spricka i foten. Snacka om osis. Nytt pers med 3,11 och en fjärdeplats på USM i F15-klassen blev det trots problemen. När Maja är tillbaka i samma form som före skadan kommer hon att vara betydligt bättre och hoppa högt. Josefin Herstedt började bra med klubbrekord i F16 och KS med 3,82 som högst i de två första tävlingarna. Efter det har det mesta strulat den här säsongen, bland annat en efterhängsen inflammation i knäet. Trots problemen, silvermedalj i USM i F16, åtta i senior-SM, ett lika i matcher under säsongen mot en som blev uttagen i seniorfinnkampen och tjejen är bara 16 år! 
OS 2020-Ja, varför inte!

Sebastien Hargeström tappade lite motivation efter innesäsongen. Han tränade stav endast tio gånger före USM där han blev tvåa på 4,28 i P16-klassen och blev uttagen till ungdomsfinnkampen och då kom lusten tillbaka. Vi hann med ganska många kvalitetspass och då när allt såg kanon ut, mitt i DN Galan Youth var olyckan framme. En olycklig landning och axeln fick en törn. Trots skadan fortsatte Sebbe tävlingen och hoppade 4,53. Han var sedan ytterst nära att sätta nytt tävlingsrekord. I ungdomsfinnkampen blev Sebbe trea på goda 4,40. 
OS 2020-Ja, om Sebbe vill!

Vi har som kortsiktig målsättning att vara friska och träna på, sedan är det den individuella viljan som gör resultaten. Jag kan bara hjälpa de hoppare som kommer till träningarna. Men vi kommer att bli bättre 2015 än 2014. Ett mer långsiktigt mål är 2020, vilket är samma mål som styrelsen jobbar mot. Jag har några atleter som om de vill, har hälsan i behåll och orkar kombinera träning och studier över tid och att Hammarby satsar, ja då finns alla möjligheter att lyckas.
Nu ett litet sammandrag av min tid i Hammarby.
I två och ett halvt år har jag försökt träna stavhoppare i Hammarby, vi har under denna tid satt 57 klubbrekord, och då har vi inte börjat i ålderskategorin 17-22 ännu. En del säger: då måste era klubbrekord i Hammarby vara dåliga! Jag svarar: Nja, det får inte plats hur många centimeter som helst mellan våra rekord och svensk, respektive världselit. Så länge vi utvecklas kommer vi närmare!
Rekord till sist: Ella Strömfelt, du har fortfarande ett klubbrekord, Matilda Sjöholm, Hanna Kapell, Linnea Palmerstedt, Ida Fritzdorf Kåberg, m.fl , ni har också varit rekordhållare, om än för bara en minut. Tack tjejer, ni är alltid välkomna tillbaka!
LARRAN

Sön 7 sep
Sista veckan på sommarlovet var det dags för Team 00-01 att åka iväg på sitt första längre läger! Tidigare träningsresor och tävlingsresor hade bara varit över en helg, men nu skulle vi vara borta en hel vecka lördag till fredag. Allt anpassat för att också kunna vara med som funktionärer dagen efter på Midnattsloppet.
Lördag förmiddag samlades vi på Centralen för att ta tåget upp till Leksand. Otroligt nog så var alla 35 ungdomar friska och var på samlingsplatsen i god tid. Fastän vi inte behövde ha med egna madrasser så varierade mängden packning avsevärt. Från en liten sportbag till största resväskan och då var det de minsta som hade störst väska. –Men man måste ju packa för alla eventualiteter, som ägare sa.
Tågresan gick utan problem, men det var hög stämning i vagnen då många inte hade träffats på hela sommaren och skulle snacka. Det tog en bra stund innan vi tre ledare som var med på tåget började få frågor som, –När är vi framme? Fram kom vi och där på perrongen väntade tre ledare med bilar, för att ta packningen till Leksands Strand där vi skulle bo under veckan. Medans packningen åkte bil fick vi andra ta en lång promenad genom Leksand och förbi idrottsanläggningarna till vårt boende. Väl framme fördelades alla till de fem stugor man skulle bo i, åtta till tio ungdomar per stuga varav en stuga fylldes med ledare.
Det var bara att ställa in sin packning och ta på sig träningskläder, för nu var det dags för första träningspasset. Arenan ligger på ett lagom uppvärmningsavstånd från boendet, man tar bara och joggar på stigen längs med Siljan i 1500 meter.
Under veckan skulle ungdomarna inte bara träna utan även sköta sitt eget hushåll. Varje stuga fick ansvara själva för frukost, middag och att det var diskat och rent under veckan och slutligen att stugorna var städade när vi skulle åka hem. Till vår hjälp hade vi Anna och Leif som planerade menyn och gjorde alla inköp. De förberedde vissa rätter lite för att det skulle gå lite fortare att tillaga middagen, men i övrigt var det ungdomarna själva som skötte matlagningen. Man märkte att det var olika ambitionsnivåer på dukningen och hur man delade upp arbetet i stugorna, men alla fick mat och de har säkert lärt sig en hel del. Veckan förflöt i princip enligt följande: Klockan åtta borde man gå upp och äta frukost för att hinna smälta maten till första träningspasset klockan tio. Efter samling utanför stugorna, var det gemensam jogg till arenan där vi hade ett teknikpass som varade till kvart över tolv. Då gick man till hockeyhallen där det serverades lunch (lunchen behövde vi inte laga själva). Efter lunchen tog man sig tillbaka till stugorna och tog det lugnt till 16.00, då det åter var samling för dagens andra träningspass, som varade till 18-tiden. Eftermiddagspasset varierade lite mera. Det kunde vara ett teknikpass, konditionspass, styrkepass, alternativ träning i badhuset eller som det var en dag, skoj på Leksands Sommarland.
Många avslutade eftermiddagspasset med ett dopp i Siljan, innan man gick tillbaka och började med middagen. Efter att middagen var undanplockad hade man tid att göra vad man ville innan det skulle vara släckt klockan 23.00. De som följde dessa enkla regler märkte att man orkade träna så mycket som det blir på ett träningsläger. Vi såg till att i varje teknikpass träna en specifik grengrupp och lägga passen på lämpligt sätt för att man skulle orka en hel vecka. Men det gäller att man har kört lite egen träning under sommarlovet för att en träningsvecka innan höstterminsstart skall vara meningsfull. Det såg bra ut till en början, men när vi körde sista passet på fredagen så avstod nästan hälften uppgiftslöpningen och körde allmänstyrka istället. Men såhär i efterhand kan man se att de personliga rekorden har rasat in för de som tävlat efter några dagars vila, även för dem som kände av lite skavanker inför
sista träningspasset. Efter fredagens lunch var det bara att duscha och sedan traska tillbaka genom byn till tåget som tog oss hem till stan igen. Och denna gång var tågfärden mycket lugnare. Och frågan, jo den kom även denna gång, -När är vi framme?
Vi som följde med som tränare och ledare (Petra, Erik, Magnus, Per, Ove, Peter, Anna och Leif) kan bara tacka för att vi får låna dessa ungdomar och följa med dem på sådana här härliga veckor. Och ett stort tack till ”kocken och hjälpredan” Leif och Anna som såg till att vi visste vad vi skulle laga till middag och såg till att det fanns mat i kylskåp och skafferi så att man kunde göra frukost och middag. När ni gav er av hem någon dag innan lägrets slut, så märktes det hur högt ni stod i kurs till skillnad mot oss tränare. –Vem ska nu hjälpa oss att laga mat?, undrade några ungdomar. –Det ska vi, svarade vi tränare. –Kan ni laga mat!?, blev svaret.
Tränarna i Team 00-01
För bilder från lägret, gå in här!

Ons 3 sep
Så var det äntligen finaldags i Kraftmätningen,
vi har laddat hela sommaren för detta!
En glad skara ungdomar och några lika glada ledare samlades i fredags eftermiddag vid klubbhuset för avfärd till Linköping. Efter en middagspaus utanför Norrköping kom vi fram och upptäckte att förläggningen kanske inte var riktigt vad vi hoppats på, men det var ingen som lät sig nedslås av det. Packade som sillar delade alla deltagande klubbar på en stor gympahall, där ljuset inte fick släckas av utrymningsskäl och där brandlarmet stod och fel-surrade hela helgen. Tur att arrangören delade ut öronproppar. Det ryktas att Hammarbys lagkapten hade lyckats med bedriften att glömma nyckeln till sin takbox hemma och därför inte kom åt sina sängprylar, utan fick ta in på hotell istället. Det ryktas också att inga aktiva trodde på den storyn...
Lördagens tävlingar började på bästa tänkbara sätt med att tjejerna gjorde en riktigt bra höjdtävling. Högst hoppade 01:an Klara Rådbo på 1.57, bara en centimeter från pers. Det visade sig räcka till tredje plats i hela tävlingen; starkt i konkurrens med tjejer som är två år äldre. Även Fanny Jansson hoppade väldigt positivt efter en lång period av strul med tekniken. Nu slog hon till och höjde sitt årsbästa med hela 13 centimeter och stannade på 1.53. Rosanna Cianelli, som är tillbaka efter skada hoppade 1.49 och Jennifer Karlsson 1.41.
I den stilen fortsatte lördagens tävlingar; med säsongs- och personbästa på löpande band.  Martin Forsberg 5.19, Anton Alexis-Hallgren 4.84 och Arvid Gussarsson 4.82 lyder de nya personliga rekorden i längdhopp. Längst av våra grabbar hoppade dock Felix Prins med 5.57, dock en bit från pers. Han slog istället till med nytt pers i 80mh en stund senare, med mäktiga 11,80. Martin Forsberg putsade också sitt pers och sprang på 13,08. Klubbrekord för båda killarna i P14 respektive P15 (ny gren). Tjejerna lyckades också bra på häcken, med två personbästa på Maja Lundmark och Lotta Laurin, 13,07 respektive 13,24. Jennifer Karlsson håvade in välbehövliga poäng med 13,48, ett par tiondelar från pers.
F15 Kula blev en riktigt trevlig tillställning för Hammarby. Rosanna fick på en dunderstöt på hela 12.78 och vann hela tävlingen. Nytt klubbrekord. Även Isabella Engström stötte längre än någonsin förut, 10.99, liksom Maja Lundmark 9,11. Maja har inte stött kula på flera år, men takterna sitter tydligen i. Hejla Rilegård skuggade de tre i toppen med en stöt på 9.05.
Killarnas spjut visste vi skulle vara en svag gren för oss, men killarna gjorde ändå vad de skulle och lite till. Nytt pers på Martin Forsberg (28.48) och Anton Alexis-Hallgren (25.38).
På avslutande 800 meter lyckades killarna bäst. Erik Herne slog till med personbästa, 2.15,36. Också Anton Alexis-Hallgren sprang sitt snabbaste lopp hittills och gick i mål på 2.25,51. Felix Prins klämde sig in däremellan på 2.23,17. Elliot Rudal sprang in på 2.29,57, nytt pers med nästan 4 sekunder. Tyvärr lyckades inte tjejerna lika bra. Grenen är ovan för de flesta av våra tjejer, och de hade svårigheter att disponera loppen. Vilma Hultström har dock gjort flera 800-meterslopp den här säsongen, och den erfarenheten kom väl till pass när hon nu prickade in ett nytt personbästa och sprang in på fina 2.30,91.
Efter första dagen låg tjejerna på 5:e plats och killarna på 13:e. I mixen låg vi märkligt nog på 4:e plats, så det var ett ordentligt taggat gäng som gick tillbaka till förläggningen i Campushallen bredvid arenan.
 Söndagen började med höjd för killarna. Arvid, Martin och Felix hoppade stabilt, men det kom inga nya personbästa här. Närmast var Martin, som hoppade högst med 1.59, bara en cm från sitt rekord. Sedan fortsatte tävlingarna med tjejernas längdhopp. Det var många som hade stora bekymmer i den byiga motvinden, så de riktigt långa hoppen uteblev. Det gällde dock alla klubbar, så våra tjejer höll ändå ställningen i totalpoängräkningen.
Killarnas kula gick desto bättre, med fina stötar av Anton Alexis-Hallgren (10.43) och Elias Svensson (10.02, nytt pers). De andra killarna stötte bra, men en bit från sin allra högsta nivå. För killarnas del innebar söndagens resultat ändå att de halkade ned till en 15:e plats i pojk-klassen.
Inför tjejernas avslutande gren, spjut, låg våra tjejer på fjärde plats, men med både brons och silver inom räckhåll. Vi anade dock att Motala på tredjeplatsen skulle bli svåra att passera, då deras pool hade längdhoppet kvar, och de hade väldigt duktiga hoppare i truppen. Hässelby på andraplatsen skulle kasta spjut tillsammans med våra tjejer. Det kunde inte bli mycket mer spännande, och kanske var det nerverna, kanske var det den besvärliga vinden som ställde till det igen, men de riktiga fullträffarna uteblev för våra tjejer. Rosanna Cianelli 29.62, Hejla Rilegård 28.66 och Klara Rådbo 25.33 blev de poänggivande resultaten, vilket ändå var en helt klart godkänd insats av våra tjejer. Vi visste också att vi slagit Hässelby, men frågan var om vi skulle lyckas hämta in de cirka 350 poäng som de hade tillgodo, och om vi skulle lyckas hålla undan för skuggande lag.
Medan våra aktiva förberedde sig för mixstafetten 6x200m räknade sekretariatet resultat för glatta livet, och strax innan start kom beskedet från speakern: Hammarbytjejerna knep bronset! Stort jubel såklart, och en bra känsla in i stafetten. Anton Alexis-Hallgren, Maja Lundmark, Felix Prins, Jennifer Karlsson, Elias Svensson och Lotta Laurin stod för en säker insats och sprang på tiden 2.42,36, vilket gav åttonde plats i stafetten. Totalt slutade vi på sjätte plats i mix-klassen och slog därmed vakt om vår placering från kvalet. Då målsättningen inför säsongen var topp-tio, så kan vi inte vara annat än mycket nöjda med den placeringen.
Sammanfattningsvis var årets Kraftmätning positiv ur tävlingsperspektiv, och vi hade en väldigt rolig resa tillsammans. Undertecknad vill därför tacka de aktiva för fina insatser och ett trevligt och proffsigt uppträdande, samt rikta ett extra tack till de ledare som var med; Ove Hultström, Peter Wikström och Magnus Rådbo, för era insatser i helgen. Bilder här!
 Från hotellsängen
Henrik Rohde